Unsändt.) Vinternatten. Nu sjunker solen bakom vestansjällen, Dess sista strålar purpra snöhöljd topp. Och aftonstjernan ler i vinterqvällen, Och stiger strålande på fästet opp. I stilla slummer retn naturen hvilar. En susning blott bland skogens granar ilar. Och dunkel natt, på svarta vingar buren, Reen ljudlös sväfvar öfver dal och fjäll. Den sluter i sin mörka famn naturen, Och utströr stjernor öfver mörkblå pell, Som tindra klart i nattens mörka timmar, I deras strålglans iskristallen glimmar. Se, hvilket herrligt skådespel mot norden, Der norrskens-flamman tändes an i skyn. An sprider den sin stråle öfver jorden, An sänker den sig ned mot himlens bryn. Dess lågor, som i guld och purpur stråla, Med sköna färger himlafästet måla. Ur hafvet stiger månens klara skifva, Och sprider öfver allt sitt silfve rsken.