Ner — En äkta man. O! hwilken ljuf och priswärd lott Att wara gifter karl! Man mår så innerligen godt, Som mate och fom far. Trankil och treflig, riff och mätt, Man mojar sig på tusen sätt; Ja, det är nöjets efterrätt Att wara äkta man! J ungkarlslifwets frihetsland, Finns der ej slafweri? Att mara fri från alla band, ÅÄr det att wara fri? Nej, fri är den, fom älska fan, Och fri är den fom kärlek wann; Men aldra friast är minsann En lycklig äkta man. Se bara på, hur nyter jag Med lilla gumman går Och småler lik en sommardag, Wid sidan af min wår! Med ryggen krökt jag kysser fen Den alltför söta toffelen: Jag wet nog, den behöfwes den För alla äkta män! En knapp gått lös — med permission! Från permissionerna, En bandstump will mot all reson Till högre zonerna; Då wet du knappt ett jota af, Förren knappen åter bliswit slaf, Öch stumpen gömt sig i sin graf, Du trefne, äkta man! Till nobis har man ingen lust, Det är en giswen sak, Man pressar hellre drufwans must Jnunder eget tak. En fund fon fomma eller twå: Min fatt! sätt wattenkokarn på! Yy! det är redan gjordt. Se få! War lugn, min föra man! Sen glammas i förtrolig rund Od) gumman glammar med, Och qwällen flyger fom en stund, J nattens armar ned, Och bålen töms och wännen far, Men bästa wännen stannar qwar Och frågar tyst, om hon ej har En lyctlig äkta man. En morgonpipa och en kyss, Derhos en kaffekopp, Mig wädtte från min slummer nyss Till denna wisa opp, OM derför sjunger jag få här: Wisst är det roligt wara fär, Men alldra roligast det är Att wara äkta man! (N. T.)