Om tjenstehjons städsling och aflöning. Ehuru tjenstehjons städsling, enligt stadgan derom, icke är tillåten förr än efter den 26 Juli, äro mi likwäl nu alla redan wid den tiden, då här i orten städslandet till nästa höstflyttning börjar. Detta oskick wållar synnerligen husbönder flera obehag; dels föranleder det till lönernas uppdrifwande öfwer höfwan, och dels dertill att tjenstehjonen, som, i olaga tid, oftast äfwen utan att lemna orlofssedel eller städselbewis, an: tagas, i sista stund gifwa igen städseln och dermed göra sig qwitt aftalet. Under den för jordbrukare och äfwen andra näringar nu få särdeles ogtnunsamma konjunkturen, torde det wara af wigt att uppmärksamheten fästes på denna oegentlighet och att alla husbönder med enighet lägga fig winning om, både att ide städsla i otid, och att hwarken till de lagstadde tjenarne eller tillfälliga ar: betarne, utfästa högre löner och dags: penningar än hwad jordbruket nu tål, och hwad arbetarne för fin ordentliga bergning behöfwa. På det aflöningen stulle stå i riktig proportion med de al: ster, fom jordbruket hufwudsakligen fram bringar, wore det önskligt att åtminstone en wiss anpart af löner och daggpennins gar bestämdes i spannemål, och återftående delen att utgå efter wiss procent af den behållning fom husbonden årligen har på fin näring — Derigenom skulle tjenaren ofelbart, sedan han, genom aflöningen, fått samma intresse fom husbonden, mera willigt och ordentligt än hwad nu i de flefta fall, tywärr, eger rum fullgöra fina åligganden, samt hus: bonden äfwen å fin fida föta att till: försäkra fig dugliga arbetare, såsom ett wilkor hwarföre äfwen det ligger wigt uppå, att husbönderna hädanefter ut: färda endast sanningsenliga orlofssedlar och ide alls låta förmå fig till afmikelfer derutinnan. Medelaflöningen för ogift dräng torde här i orten kunna beräknas till minst 150 rdr i kontant, utom föra, husrum, wedbrand, klädtwätt m. m.; eller fams manräknadt till cirka 400 rdrs wärde årligen. J Östergötland, fom fan ber traktas såsom rikets första provins, betalas för nu gående tjensteår icke mera än 70 till 90 rdr i kontant jemte naturaförmånerna. — Sistlidne höstflyttning funnos också på kommissionskontoren synnerligen i Stockholm och äfwen i andra städer för 80 ror dugliga drängar, utaf hwilka flera städslades till Enföpingsetraften, Simtuna, Frösthult och Wester socknar. Tjenstepigans aflöningswilkor, wanligen uppgående till 40 a 60 rdr, torde, i betraktande af hennes ofta trägnare sysselsättningar, än drängens, icke böra nedsättas, — ännu. Dagkarlens arbetsförtjenst, varierande mellan 1: 75 till I vor pr dag, lemnar honom öfwer 400 rdr infomft pr år och är, med hänseende till de nu gängse låga priserna på hufwudfödan (mjöl), att anse som särdeles god. Innan dagåwerket utgöres är det klokast att komma öfwerens om aflöningen, hwilken, lifasom för ogifta drängarne, helst bör ställas att utgå i spanmål. Slutligen hemställes till beredningsoch taxeringskomiteerna att påföra dränanv ah arbofare hewillnina för den mert: