jemwäl undfägnade med större och mins; dre stråmor. Ifrån att först hafwa ta ait wägen Åt staden, wände odjuret nu om och lunkade i motsatt riktning, hål: laude fig till landswägen som leder till Heinjoki kapell. Efter att under firäd:ningen af en mil hafwa anfallit alla wägfarande, kolll wargen omsiter till Kääntymä by och fortsatte här fina mor: dista irrotter emot några på en gård betande hästar samt derefter emot ett par swin, hwilkas egare, utan att ibrådskan ens hafwa försett fig med något tillhugg, skyndade att skycra sina hotare husdjur. Wargen rusar då genast på honom, sargar honom swårt i ansigtet och wänder fia derpå emot den särades hustru, fom slyndat mannen till hjelp, oh llöfer henne i ansigtet. Detta, fom tilldrog sa midt i byn, hade ur granne gårdarne ditlockat fyra karlar, af hwilka twänne bewäpnade med bössor. El snart desse närmade fig, rusare wargen emot den ena af skyttarne, som gick främst. Denne skulle då aflossa sitt skott men bössan klickade, och urståndsatt förswara sig på annat sätt, slungade han odjuret, fom huggande med tänderna i det när maste föremål, fått bösspipan i halsen, med sådan kraft åt sidan, att det tumlade i snödrifwan, hwarifrån det likwisst snart åter reste sig för att förnya sitt anfall, men träffades i detsamma af den andra skyttens wäl riktade fula, fom genomborrade hufwudet och sträckte djuret liflöst till marken. Af de fårade men niskorna, fom rykteswis uppgifwas till 9 a 10, äro twenne intagna å Wiborgs lasarett och fyra hafwa sökt hjelp hos provinciallätaren, men sedan fåren blifwit brända åter begifwit fig hem. An talet hästar, fom blifwit bitna af wargen, skall utgöra omkring trettio, af hwilka de flesta warit under veterinärläkarens behandling; men att menniskorna eller hästarne skulle kunna räddas, torde knappt stå att hoppas ifall djuret warit rasande. — I Göteborgs-poftens skämtande weckokrönika för Lördagen d. 21 Jan. heter det, bland annat, om kalaserna i staden: Hwem Fan wäl tänta på alla dessa mer eller mindre kinkiga detaljer af den högre mathållningens mysterier, då man fer de fojtliga rätter fom wankas på Göteborgå-fupgerna, hwilka af gammalt ha godt rykte om sig. Dans: musiken tonar, smidiga fom urskogens reptiler smyga uppmärksamma BWatktmär stare få godt fom omärkligt med förfriffningar, ide i fia, utan i oss, tallrikar slamra, gafflar flinga, a la danber, fri: candeauer, peleer och glacer förswinna bakom sköna eller osköna läppar . . .. och derutanför på trappan sitter en af köld darrande liten tiggargosse och tnaprar på fin fupE — en bit tort bröd. Såtant är lifwet: öfwerallt löjen och tår rar, glärje och sorg, öfwerflöd och brist, och wore det icke så, så wore ju jorden ett paradis och mennifforna englar på jorden. — En egentomlig process, måhända m— — — — —— —k , .:— — — IN