Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1865, sida 3

ha något annat än litet strömming i qwäll! Det är få waymt! AH, hwad är det för flag? wi måste äta upp ålen, kräftorna, risgrynsgröten, det är Carolina-risaryn; kremen fan ide gömmas! War få god, fröken Selma! litet ål! Se få fet han är! MNej, iag tackar, det är få mäktigt jag gör fom Clara, jag äter bara ett par stömmingar! Det är få uppfriffande! Men, Herre Gud! hwad är det här för flag, ba alla menniskar fatt ihop fig att försmå min mat? Och jag, fom i Upsala hade sådant beröm för min mat! Litet gröt, fröken Selma! mamsell Hannal Nej, jag tadar, fade Hanna, jag skall också taga ett par strömmingar. Det är få helsosamt om sommaren: man blir törftig och får dricka. Fru Mandel slog ihop händerna af förwåning öfwer att alla tre flickorna åto salt strömming, fom aldria brukades på deras bord. Flickorna sågo på hwarandra och smålogo. Clara hwiskade till Hanna: Du kommer således med i natt? Ja, swarade Hanna, jag är få ond öfwer att Fredrik narrat mig, få att jag will ut friska luften i natt och kyla af mig. (Forts.)