Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1865, sida 2

bugade fig och fade: Skulle mjukast fråga om mi få börja falafet? Jaha, mina wänner! gå på! gå på! gå på! wi ska ba trefligt allesamman! swarade Herr Mandel wänligt. Skulle mjukast be herr patron, tyd inte illa ma ra, men jag tänkte fom få att patron skulle lika fom supa oss tel i Hjertans gerna, kära wän! Jag har juft luft till det, klockan är sex! men ni skulle ju skjuta först, fom ihåg att det är min namnsdag, jag heter Adolf! Ja swarade rättaren, jag har nog laddat duf-. tigt, men det är ingen fom riktigt förstår fig på de der tingestarna, att smälla med dem. I SHå jag fall tutta på dem sjelf! Ja, det skall jag göra! det skall bli trefligt! De ffa höra i socknen att det är trefligt på min gård! Puff! puff! puff! Het pasfar ide! sade fru Mandel. i Men gubben war längesedan undan hennes för: maningar, och öfwerst på klippan. Gif att! befallde han, 7i ordning med musiken, fiol, trumpeter och trummor, ställen upp eder allez sammans, och hurren för hwart skott, få det Hörs fring hela socken! I Tre skott smällde efter hwarandra, åtföljda af hurraskrän och allt det oljud, som kunde åstadkommas af ungefär fyrtio gaphalsar, män, qwinnor och barn. Genljudet dånade kring fältet ur de angränsande bergen. Herr Mandel ftod i krutröken med luntan i hans den, stolt fom Napoleon wid Toulons belägring, och tjock, fom fången på St. Helena, lyckligare än han. Nu smällde fjerde skottet, puff! kanonen Hade före laddning med gräs ända til mynningen, studsade och