Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1865, sida 2

Den kloka gumman. Af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 14.) Det war trefligt, fade herr Mandel, alltid belåten; the med smör, brukas i England. Låt oss få the straxt, jag längtar just derefter, pin färskt, fjelftjärnadt smör i silfwerkopp: ny uppfinning, bör in till hushållssällskapet — trefligt! Men ta ut thewattnet hit på förstuguqwisten, i friska luften, folket ska straxt börja, klockan är fer! 7Jag skall genast låta servera the här på verandan, min söta wän! Det pasfar ide att säga ta ut, thewatten, på förftuguqwiften! swarade fru Mandel wresigt, förswann ett par minuter od) återkom snart med fina pigor, fom iordningftällde thebordet, der herrskapet högtidligt intog fin plats och började att smaka på den wälluktande kinesiska plantan. Jag dricker helst ur glag, fade Herr Mandel, och nyttjar fåran här mahognyfärgad grädde; fi, fonjaken har det med fig, att den ide gerna löper ihop till smör De, be, He! skeppargrädde. Se så wackert min flagg blåser! Hurra! för swenska handeln! DHu pratar så tokigt min söta män! det passar ide; fröken Selma tan miftyda! ÅH, wi ffa ha trefligt, derföre har jag flyttat ut på landet! Wisst skall man prata tot! Det är juft det trefliga! J detsamma fom rättaren med hatten i hand,