Har steken blifwit bränd? frågade Hanna. MA, min söta mamfel! steken får ide stekas i dag! Wi ha bjudit mi, i all mälmening, alla fodens herrskaperna, de ha skickat återbund, att de sjelfwa wänta fremmande på midsommarafton, men det är bara högfärd, de tycka att det är för simpelt att fara till kryddkrämarns, de ä adel, gubewars; wi ha bjus dit flera från Upsala, de ha också skickat återbud i sista stunden, det kostar för mycket i skjutspengar fans tänka, man bryr sig icke om gamla wänner, när man icke har dem på näsan! jag skulle ingenting säga, om jag wore i nöd och fattigdom, men när jag bjuder på en hel hela, och har allt fullt opp: jag har slagtat en gödkalf, twå grisar, tjugo kycklingar, och gjort i ords ning tårtor och aelger! Herre Gud! hwar skall jag nu göra af hela herrligheten? S( mamma lilla: wi ffa smörja oss sjelfwa. Si, jag bar flyttat ut på landet för att ha trefligt! Hmwar sa? flickor, ffa mi inte smörja of? frågade Mandel. Het passar inte, min söta wän att säga smörja sig. Nog wet jaa att du kan taga öfwerflödigt till bästa, men huru ska wi fyra fina fruntimmer kunna hinna med allt hwad jag lagat till? Göm få länge, wi funna ha trefligt hela fjor: ton dagar och slippa den ewiaa sillen och spenaten! Si du talar! passar det? OM fan man göms ma någonting i denna rysliga sommarhettan? Jag hade hällt grädde i en filfwerkanna att ha i ordning till wårt the, och när jag nyss fom och ffulle taga den, war det bara smör. (Forts.)