7 På gården hade redan torpare och statkarlar med deras hustrur och barn samlat sig så högtidsklädda fom möjligt; karlarne ståtade med sjöskumspipor, qwinz norna i brokiga halsdukar och barnen fröjdade fig åt de kryddbodtrummor och marknadstrumpeter som den beskedliga husbonden nyss utdelat bland dem. Spel: mannen, en halt sockenskomakare, stämde fin gälla fiol, alla beundrade stången, och kastade lystna blickar på bordet med den ymniga anrättningen. På verandan fatt herr Mandel, en liten trind fem 7 tioåring, med wälwilligt ansigte, i fina gula nanfin8-, fläder, högst belåten med fin mirsommarafton. Då flickorna stego ur wagnen, steg han opp, swängde på sin hatt, och helsade dem wälkomna. ö A, en få wacker majftåna! fade Clara, far-, bror har få god fmakl ! Ja du! nog är det wackrare skylt än den der gamla kryddbodborsten! Det är något styfware att wara patron på landet, än wid disken! hwasa? Men nu ffa wi ha trefligt, flickor. Jag har lemnat ftadsdbullret, för att ha trefligt på landet! Har min fästman icke kommit än, Herr Mans: del? frågade Hanna. i Nehej! han har icke kommit! jag fan ju få wara i hang ställe i dag, mamsell Hanna lilla, ty nu ska wi ha trefligt? Plötsligt syntes fru Mandel i förstuguqwisten med fin snäfwa aredelina klädnina, fin flaxande tyll mössa och sin hwassa näsa. YWältomna kära barn! wälkommen hem igen, frös ten Selma! Men herre Gud hwad jag är olycklig! sade fru Mandel och wred händerna. Swad har händt? Har fru Mandel gjort illa fig? frågade fröken Selma ömt.