Den kloka gumman. Af Nepomuk. (Fort). fr. N:o 14.) 7En ung flida ställde en midsommarnatt på sitt bord trenne glas, ett med win, ett med öl, ett med watten; om wålnaden skulle komma, och toge winet, blefwe fästmannen en ädling, toge han ölet, en bor: gare, toge han wattnet, en jordbrukare; om natten, medan hon låg i halfslummer, fåg hon werkligen wålnaden af en ung man, och trodde att hon drömt; men när hon om morgonen fåg åt, war winet utdrucket, och en wärja låg på golfwet, utan att någon wisste huru den kommit dit. Wärjan gömdes och bortglömres. Ett par år derefter blef hon werkligen gift med en kapten, fom mar adelsman. Sedan de warit gifta ett år och myctet lyckliga tillsammans låg hon fjuk. Händelsewis skulle kaptenen taga fram något i ett henne tillhörigt ståp, och hittade på ven bortglömda wärjan. Han bes traktade den med bestörtning och fade: här är min wärja, fom jag förlorade midsommarnatten för tre år sedan på ett så besynnerliat fätt, och då jag fick liva få mycket smälek af mina kamrater; hur har den kommit hit? Då ingen wille eller kunde förklara detta, rusade han in fom en urfinnig till fin unga hustru, och der mördade han i galenskap först henne, och sedan sig sjelf. Min mor berättade en annan historia, som är ännu besynnerligare. En ung flicka, fom war hugs: hållerska hos en brukspatron i Wermland, ftällde också trenne glas, ett med win, ett med öl, ett med