hon hushållade så mycket som möjligt. De enda lefwande warelser, som delade stugan med henne, woro tre höns, åt hwilka hon egnade en synnerlig wård, så att hon ofta hade några ägg till salu. Emellertid dog hon en wacker dag, och man gick att hopsamla den aflidnas qwarlåtenskap, bestående mest i gamla trasor, då man i en strumpa, gömd under fängen, påträffade 70 rdr, samt något öfwer 300 rdr förwarade i ett gammalt frin. De fom ide misstyckte denna öfmerra skande skatt, woro naturligtwis gummans slägtingar. . — J tidningen Fäderneslandet lä ses: Åtskilliga af de unga fruntimmer, hwilka i fjol med slafskeppet Ernst Merck utwandrade till Amerika, hafwa genom konsul Falkenberg i Duetec blifwit fatta i tillfälle att återwända till fäderneslandet oc hafwa i dessa dagar ankommit till hufwudstaden. De beklaga fig öfver att någonsin hafwa låtit locka fig hemifrån, i Canada kunde de mis: serligen få pigtjenster, men sådana stodo dem ju också hemma till buds, och icke behöfde de, för att bli pigor, göra en så lång resa. Man ser här det gamla ordspråket besannadt: borta kan wara bra, men hemma är ändå alltid bäst. — Öfwerbefälhafwaren för Dalby fockens friwilliga skarpskytteförening, hr A. W. Edgren, yttrar i en uti Wermlands Posten införd uppsats: Kan något nödwändigare, nyttigare och ädlare tidsfördrif företagas på föndagseftermiddagarne, då de slutas med detta enkla och högtidliga chorum i Guds sköna och fria natur? Ett så ädelt tidsfördrif under sabbaten fan ej wara i strid med Guds lag. Detta är min tro, och att denna tro är riktig känner jag i mitt inre. Agardh säger härom: Wi tro, att dessa öfningars företagande under ett par timmar på Söndagen ide ffall skada sedligheten eller minska wördnaden för Söndagens helgd. Desja föndagsexerciser hafwa warit brukade i tider då Söndagens helgd strängare iakttogs än nu, och funna utgöra ett oskadligt foltnöje, en sak fom nu saknas i wårt land. Med min lila erfarenhet och kännedom af menniskonaturen anser jag att mapenz öfningar under söndagseftermiddagarne werka mycket moraliskt godt hos det upp: wäxande slägtet, derigenom att det bort: tager många tillfällen till fynd. Sedan wapenöfningar blifwit allmänt införda i alla ffolor och fedan den mindre bildade allmänheten blir genomträngd af af den öfwertygelsen, att folkbewäpning är ett oundgängligt wilkor för mår fjelfftändighet fan möjligen föndagg-erercifen af lysas, oh dermed anses något godt ber redas menskligheten. I närwarande stund deremot är denna fantasi om föndaggexercisens fördömlighet efter mitt för: menande rakt stridande mot nationalbe:wäpningens utbredande och utweckling, som återigen är wilkoret för wår frihet och framåtskridandet. Den åsigten, som äfwen offentligen är framställd, att föndagåeerercifen äfwen är stridande mot AM A——