Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1865, sida 2

ger mot det håll, hwarifrån han skall komma sopa; sedan rent i stuga och kammare. Blås tre gånger upp i skorstenen od) gör upp eld. Laga fläsk och pos tatis och pannkakor, få att du har i ordning när han kommer. Så snart du hör hang wagn bullra, tänd upp ljus och sjung helt högt, någon wisa, hwad fom helst, och göm undan eldtången. När han då fom mer in fe honom klart i ögonen och tänk på när dn stod i brudstol med honom, och säg aldrig ett ord om han ändå brummar, få blir han omgjord till folk. Kommer du ihåg hwad jag sagt. Gör du inte fom jag säger, så kan han flå ihjäl dig till slut, få för: gjord är han. Ja, mor, jag skall göra fom ni fagt. !Säg om hwad jag fagt! Hon fid nu repa upp gummans ord, ända till dess hon mindes dem, och git sedan högst belåten. Hade gnmman giftvit henne blott det kloka rådet att uppföra fia wänligt mot fin man, få hade hon slagit det i wädret, men fom det förnuftiga hängde ihop med det underbara, få fit det förra ide förfummas, för att ide förminska det sednares werkan. Derpå inträdde en äldre qwinna. Hon tom ide för egen räkning, utan hade uppdrag från många, fom woro beswärade af allehanda åkommor. Hon uppgaf namnet på hwar och en sjnuk, lemnade aderton skilling och en swart siltesduk från hwar och en, man eller qwinna. Halsdukarne skulle Sara behålla blott i fiorton dagar, sedan skulle de återhämtas. Tillila skulle de sjuta icke på ett halft år söka någon annan bot, eller nyttja något läkemedel, ty då skulle de blifwa wärre. Genom detta enkla medel, lita litet beswärligt