Den kloka gumman. Af Nepomuk. (Fortsättning från N:o 11.) Petter lydde fastän med swårighet, ty han hade första gången på fig fina nya midsommarstöflar. Tag nu af rig firumporna! Det gick lättare. Gå nu ut, och gå omlriing min stuga sju gånger, och säg mid harwt hörn tre gånger, fom en höna: kack kack! fad! och flaxa med armarna, och tom in fedan. Petter lydde, gick fiu gånger tring stugan och kacklade fom en höna och flaxade med armarna. Han hade gerna gjort allt hwad gumman befallt honom. När han åter kom in, befallde hon honom taga på fig fina fotplagg. Han märkte wäl att strumporna woro aenomblötta af watten, mer wågade icke säga ett ord, ty gumman hade naturligtwis gjort det, och då war det nog rätt. SGad nu hem! fare gumman; på wägen mi ster du all tandwärk. CStulle han tomma igen, få gör på samma sätt fom nu, gå tring hwillka ktnutar fom helst, men låt någon annan b. öta bina strumpor, ty att du sjelf gör det, duger ite Nyttja intet annat medel. Petter gick, oc befriades troligtwis från tandwärken, tv medlet är beröfwadt och riftigt, men om hon endast hade tillrädt honom att blöta strumporna och gå sia warm om fötterna, få bare han ide gjort det, emedan det war ett för enkelt medel, nu gjorde han det som bisak till sjiugången kring gummans stuga,