Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1865, sida 2

under sken af förträfflighet, när det fås för godt pris. En bonde söker hellre osäkert bot hos en klok gumma för aderton skilling, än att han skall wåga riksdalrar hos en werklig kunnig läkare. Sara Turks stuga war inwändigt wärd att beskåda. Allt mar anlagt på att ingifwa wördnad och förtroende hos de besökande; en sällsynt ordning och prydlighet rådde der, och allt syntes wara uråldrigt; det gamla, swarta ekskåpet, med wridna pelare, bord och ftolar af samma smak, säng med rosigt omhänge, Hylla med blänkande tenntalrikar, allt war såsom hos rikt bond folk i förra århundradet, hwilka wanligen köpte på auts tioner efter döda, hwad herrskaperna begagnat ett års hundrade förut. Största prydnaden i stugan mar en wäldig gammal klocka i ett ffåp med stor mage, mås lad med bjerta röda och gröna rofor och blad på swart grund, och försedd med en gök, fom gol hwarje timma. 3 spisen lågade en jemn glöd, derpå stod en game mal swart kaffepanna; bredwid, nära elden, låg en grå, stor fatt med brinnande ögon; framför spisen fatt Sara Turt sjelf wid en liten swarfwad, aammalmedig, fwarts nad spinnrock; oaktadt alt ordningssinne tålte dock Sara Turk att hennes stugas tak och fönster woro fulla af alla slags flugor, små ilskna fom stuckes, och stora, feta som surrade nästan som bromsar, hwilka just ej heller saknares; men Sara tyckte att dessa surrande flygfän woro trefligt sällskap i ensamheten, och ref utom wågade de aldrig oroa henne, såsom hon påstod, i a Sara fielf war en liten aumma i rosia, gammal: rags fjortel och kofta, med tjockbottnade kängor, starkt spikade lifta Widars underfulla skor, att hon skulle kunna gå öfwer watten och land, för att speja och spå.