Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1865, sida 3

dörren inifrån och tillbragte således natten i sällskap med liket, emedan han icke wågade lemna rummet. Sålunda afwaktade han dagens ankomst, tackande den audomline eskyddaren för sitt lif. Lyckligtwis wisade sig då en skara ryska forbönder, dem han från fönstret bad om hjelp. De stannade, och skyndade till hans räddnina, men funno ingen menniska på nedra botten. Snart war han befriad ur sin plågsamma belägenhet. Han berättade dem den ångestfulla natten8 hijtoria, vet sätt hwarigenom han undgått faran, och wi sade dem liket. Mest beklagade han, att ej återfinna sitt lifs lilla räddarinna. De företogo nu noggrannare undersökningar, upptäckte mycket, som lät dem slute till flera förut härstädes begångna mord, och, till den resandes största alädje, slutligen äfwen det ftackars barnet, hwilket framdrogs bakom en mänad bö, ver det skälfwande of köld och fruktan hare gömt fia. Uppfylld af tacksamhet slöt han flickan i fina armar, lofwade att taga henne med fia, och blifwa bennes andra far. Uppmuntrad af hang wänliga bemötande, och seden hon förnummit, att hennes grymma foster. föräldrar woro borta, berättade hon mången ryslig gerning, och wisade i en wrå på dårren en öppning, hwaruti de mördade nedsänktes. Hon uppgaf sig sjelf såsom dotter till ett af dessa nidingars offer, och rörde alla genom fin oskuld och fina tårar. Jntagen af hopp, ömhet och erkänsla blickade hon upp till fin nye män. Som warning för andra resande, ödelade förbön derna ända till grunden denna mördarekula. Liket öfwerlemnades åt närmaste stads polisembete, hwarest ven resande äfwen ingaf sin skriftliga berättelse. Härstädes qwarlemnade han barnet till sin återkomst från