härjat ibland oss; wåra skördar hafwa blifwit inbergade i ro; farsotens mord: engel har icke, såsom ofta förr, hemsökt oss med slagen af sitt swärd; frid har herrskat i wåra hem och många stilla fröjder gått i den sträfsamma flitens tysta spår; bönhörelsens glädje har utgjutits öfwer dem, som i tro och kärlek wändt fig till Honom, från hwilfen Hhjelpen fommer. Till sist följa predikotexterna för bönes dagarne 1865. Första bönedagen. Ottesången: Psalm 6: 2, 3. Ack, Herre, straffa mig icke i Din wrede och näps mig ide i Din grym het! Herre, war mig nådelig, ty jag är swag, Hela mig, Herre, ty mina ben äro förskräckte. Högmessan: Ef. 12:1. Jag tackar Dig, Herre, att Du hafwer mas rit wred på mig, och Din wrede hafwer wändt, och Du tröstar mig. Aftonfången: Psalm 6: 10. Herren hörer min bön, min bön anammar Herren. Andra bönedagen. Ottesången: Jobs Bok 9: 2. Ja, jag wet det full wäl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud. Högmessan: Psalm 22: 5, 6. Wåre fäder hoppades uppå Dig, och då de hoppades, halp Du dem ut. Till Dig ropade te och wordo hulp: ne, de hoppades på Dig och mwordo ide till skam. Aftonsången: Psalm 7: 18. Jag tadar Herran för Hand rättfärdig: hets skull och mill lofwa Herrans namn, den Aldrahögstes. Tredje bönedagen. Ottesången: Psalm 9: 10, 11. Herren är den fattiges ber skärm, ett beskärm i nöden. Derföre hoppas till Dia de, fom Ditt namn be: känna, ty Du förlåter ide vem, fom söka Dig, Herre. Höagmessan: 2 Cor. 1: 5. Såsom Christi lidande är mycket fommet öfwer oss, så kommer ock mycken hugswalelse öfwer oss genom Christum. Aftonsången: Luc. 11: 28. Salige äro de, som höra Guds ord och gömma det. Fjerde bönedagen. Ottesången: Psalm 9: 2. Det är en kostelig ting att tacka Herranom och lofsjunga Dino namne, Du Aldrahögste. Högmessan: Psalm 146: 10. Herren är Konung ewinnerligen, Din Gud, Zion, förutan ända. Afton: fången: Psalm 52: 11. Jag tackar Dig ewinnerligen, ty Du fan wäl göraöt, och will förbida Ditt namn, ty Dine helige hafwa der fröjd utinnan.