Napoleon, hade utkastat planer, som kom mo en half werld att darra. Wid ly: matta sken kunde d föremål knappast urskiljas, fom lågo pc hordet: Frankrikss krona och ett gifter målskontrakt För marskalk Marmont bwuket Ludvig skulle underteckna. äktenskapskontrakt war redan fö relagdt hans företrädare till underted: nande, men Waterloo, Elba oc Helena kommo störande emellan; detta mar or: saken, att det nu först 1821 åter blifwit förelagdt Ludvig. En halfslummer hade bemäktigat fin konungen, och genom marffalfeng ffrifs welse påmind om Napoleon, tänkte han på huru denne för ej längefedan under kanonernas åska lemnat S:t Helena för ewigheten, huru denna död måste ha mar rit swår för honom, krigets fon, fom diat fig stor wid revolutionens bröst; han tänkte på fin egen ungdom, fin lands: flytt, fin återbekomna makt — och ffulle ha öfwerlemnat fig åt ännu flera tan: far, om ej kyrkan Notre Dames klockor uppwäckt honom ur hans drömmar. De förkunnade midnatt. Knappt hade det sista klockslaget för: klingat, förr en dörren till hans fängs kammare, hwilken Ludvig sjelf för ett par timmar sedan omsorgsfullt tillåst och riglat innanföre, öppnades, och in trädde — Napoleon! Med pyster blick gick han fram till bordet, utsträckte den likfärgade handen efter kronan, och Ludvig såg i detta ögonblick den krönte kejsaren. Spökelset grep konsensen, genomläste den, tog en penna, doppade den och — Ludvig förlorade medwetandet. När han återkom till sansning, hade en klar morgon planterat fina ayllene fanor på taken i Paris. Det första han företog fin, war en noggrann underfökning af rummet och dörren; men det war omöjligt att upptäcka något, fom på ringaste sätt kunde häntyda på något bedrägeri. Dörren befann sig likadan, som när Lutvig hade tilläst och riglat ven. Då ilade Ludvig till bordet, för att winna wisshet om, huruwida uppenbarelfen werkligen ägt rum, eller om allt: sammans hade warit en dröm. Han tog konsensen och wille knappt tro fina ögon, när han fann den undertecknad med Naypolcon. En närmare undersökning öfwer denna högst märkwärdiga händelse gaf ej något widare resultat, än att några hofbetjenter, fom warit länge wakna, för att wid fönstret afwakta en af deras kamraters återkomst, wid midnatt hade sett en blek gestalt ila till konungens sängkammare. Underskriften blef erkänd såsom den fordne kejsarens äkta, och den märbmärdiga konsensen befann sig ännu år 1847 i kongl. arkivet i Paris. 7 OM LAN KR