Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1865, sida 3

I Ferierna woro slut. Rosenberg återwände till universitetet; wägen dit förde honom genom M., och hang önskan att få återse Cornelia drog honom owilkorligt till hospitalet; nålen, fom han hade förlorat, gaf honom en passande förewändning. DÅ han fit: weta att Cornelia hade tagit den i förwar, bad han att hon måtte få behålla den såsom ett minne af hang korta wistande derstädes. Denna önskan uttalade han till läkaren, som straxt omtalade den sör Cornelia, i afsigt att noga gifwa aft på henne. Ett knappt märk bart leende, det första på flera år, spelade kring hen. nes mun. Hon tog, troende fig obemärkt, nålen från lådan och fäste den i fin krage; en owilkorlig suck frampressades från hennes beklämda bröst. Läkaren, hennes wän, som noga följt alla hennes rörelser, aflägsnade fig nu, för att i ostördt lugn öfwerlemna henne åt fig sjelf. Han uppsökte Rosenberg och bad honom dröja ännu en liten tid i M., ty han trodde med wisshet att Cornelia genom hans närwaro