Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1865, sida 2

En himmelsfärd i Diligence. Skizz af Lea. (Ur Flora.) (Forts fr. N:o 4.) Den resande märkte min förlägenhet — det mar ide möjligt annat — och yttrade med behaglig ton: det gör mig ledsen att jag nödgas påtwinga en dam mitt föga behagliga sällskap, men jag ffall emellertid försöka wara få lite genant fom möjliat — jag skall ta mig friheten att sofwa, i hwilket fall ni troligen blir mig mest förbunden. God natt: Denna röst — hur underbar den ljöd i mitt öra, hur bekant, oaktadt den lilla utländska brytningen deri — mitt hjerta bäfwade; jag måste ha wisshet. — Min herre! började jag — men mera hann jag ej säga förrn fremlingen röjde den största öfver: raskning och sinnesrörelse. För Guds skull, tala, tala, utropade han jag måste höra deana röst ännu en gång — Gud, måtte jag icke bedraga mig! Jag framstälde ännu några ord och innan jag wisste ordet af war jag innesluten i min reskamrats armar — det war ju en wacker början på mitt res: äfwentyr; — men du gissar nog, söta Agneta, att det war Theller, min ungdomslkärlek, fom af ödet blifwit sammanförd med mig. — Gud, hwilka timmar af sällhet och lyda! Tyeller hade, öfwertygad om min otrohet, rest utrikes och fått förmånlig plats, men förblifwit ogift, emedan han inte kunde glömma mig, fom