Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1865, sida 2

Hin onde såsom dansmästare. Folksägen från Helsingland, upptednad af August W:tr. Hwilken af mine läsare eller rättare läsarinnor känner ej Hambo-polffan, åtminstonne till namnet? Det är en ädel dans och wacker sedan, om den utföres få, fom den alltid borde dansas. Wi herrar borde alla lära oss denna dans, ty dels få mi uti den til fälle att bewisa huru pass styrka wi ega i hufwud och armar, dels är det också ett factum, att fruntimmerna älska Hambo-polffan, kanske just derföre, att deras beroende af mannen typligast gör sig gällande uti denna dans Uti ingen af de öfriga danserna uttriyce kes få påfallande kavaljerens öfwerlägsenhet och als drig fan han, trädande dansen, blifwa i tillfälle att få, fom uti Hambo-polffan, utweckla fin styrka och traft. Han är den fol, kring hwilken damen beffrifwer fina cirklar, och om ej han vå med stadig arm förer fin dame, förlorar hon jemwigten och de eljest jemna och lediga cirklarna blifwa allt utom bes hagliga. Oh likwäl är denna wackra dans helwetisk, om man notabene tänker på läromästaren. Det är den lede fienden sielf, fom, enligt sägen, först lärde Ha nebogubbarne densamma, och ehuru med liten förän dring bibehållande namnet af denna socken, har denna dans spridt sig och blifwit omtyckt uti åtminstone norra och mellersta Swerge. Jnom Hanebo socken fortlefwer ännu traditionen om dess första början och wi skola söka återgifwa sagan derom, sådan den blifwit för oss berättad.