Fwarjehanda. Bref från en skräddaregesäll till hans käresta: ÄÅlskade Fina! Det fer nu ut fom du ej skulle anse mia mera wärd än eu rod utan ärmar. Har jag förtjenat detta af dig? Alla menniskor tycka ändå att wi äro liksom klippta och skurna för hwarandra, men ändå har jag på sednare tiden knappast stigit en half aln i din ynnest. Tror du då att du alltid skall funna leda mig wid en trådsända, att jag skall låta dig ber handla mig fom en luggsliten lapp? fej, wet du hwad jag gör? Jo, jag skall sprätta upp hela wår förbinkelse, slita itu min kärlek, kasta hela min Hö jelse för dig i skräplådan oh mäta dig med samma mått fom du mätt mig. Den der storskrytande skrifwaren fom smyaitsig in i ditt hjerta lemnar dig nog i sticket en gång, tro tu mia! Ad om jag hade Ho nom emellan min far! Kom ihog att du med tårar skall tänfa på din trofaste Knapp när du fitter der ensam och öfwergifwen, föraftad fom en afbruten fyr