Dygdädla mamsell Ulla! Omgifwen i min enslighet af allahanda slags folk, rättare, drängar, pigor wallpojkar och annat otyg, behöfwer jag i min närhet en pålitlig menniska med öppna ögon, såsom jag anser dygdädla mamfelfen wara och hafwa. Jag har beundrat dygdädla mamsellens konst i hwarjehanda matanrättningar under de få men dyrbara gånger jag mwarit inviterad till herrskapets bord, äfwensom warseblifwit mycken annan ordning, den kanhända dygdädla mamsellen minst förmodat, hwadan ock, såsom skriften säger, jag funnit det icke er menniskan godt att wara allena, utan är min mening att i all ärbarhet förfråga mig huruwida det dygdädla föremålet skulle wara hugad till en närmare förening med min ringa person. Att mina inkomster äro goda, känner herr Bror, och att jag icke springer åstad i fåwitsk ungdomsyra, derom försäkrar mamsell mina år, som den 19 instundande Oktober blifwa åtta och femtio. J alla händelser önskade jag det dygdädla mamsellen wille åtminstone se på lägenheterna, sedan återstår ju alltid tid till bestämmelse och om dygdädla mamsellen will till en begynnelse blott färestå mitt Hushåll fan ju derutaf, wid wåra år, intet förtal uppkommo. Med största extime tednar fig dygdädla mamsells ödmjukaste tjenare och tilltänkte make Abraham Zickelin. Jag anhåller wördnadsfullast om min kompliment för min högtärade herr bror! — Nå, kära, söta Ulla! det war inte tilbud att slå i wädret. Tack, lilla du, för ditt förtroende, det war minfann ett galant bref, både höfwiskt och wäl hopsatt. Det intresserar mig werkligen att höra huru du handlade efter def emottagande.