Hon blef för hwar dag mera sjuklig, emedan, som hon påstod, hon hwar natt reds af maran. Aldrig har jag gjort bekantskap med denna mystiska företer else, men, att döma af hennes nåds berättelfe må: ste också derwidlag ingenting gått förloradt. Emellertid företog fig en gång hennes stora grå fovoritfatt en odygd, som hade de bedröfligaste följder. Han hoppade nämligen under nattens djupaste tystnad ned från en hörnhylla och virette på bröstet På hennes nåd, fom nu, förlåtligt nog, fit för fig att maran iklädt fig kroppslig gestalt. Hon slogs som en ursinnig med fin egen favor rit, allt under det hon upphäfde de gräsligaste nödrop, och när mi ändtligen kommo in, war det redan försent; hon wred sig fom en mask under förfärliga paroxysmer af ffrattjjuta och när slutligen denna gaf. men fig, funno wi att henne förstånd war vubadt. i Der fer man hwad en fatt fan åstadkomma; jag har sedan dess aldrig kunnat fördraga kattor inne i rum. Hennes nåd war emellertid efter denna dag ber ffedligare emot oss än förut, eller rättare sagdt, hon fattades af en sådan likgiltighet för alla menskliga warelser, att hon ej orkade med dem. Hela hennes återstående ömhet koncentrerade sig nu tring en gris. Hon gick sjelf ut hwarenda dag och plockade i sin fina battistnäsduk grönt åt sin älskling och när wi föreställde henne att han på detta sätt omöjligen knnde blifwa fet, swarade hon högdraget och entonigt: jag will inte ha honom fet; iag önskar att han skall bli lång och smärt fom jag sjelf. Men denna hennes önskan gick ej i fullbordan, tt) wi förbarmade oss öfwer det arma djuret och gåt: — — —— —— —ä—ä——