karaktären få den märande moraliffa och intellektuela kraften mjuknar till den yppigssa mognåden hos en ålrerdom fom tt. erfarelhet blifwit mild och fördrag: sam. Det ar äfwen då fom den arbet samme och wisligt hushållande mannen under mannaåltern har för fin ålvervom allt hwad han behöfwer till njut ningen af ett angenämt Lif. Man fan ide nog lyckönska den ädle gamle, fom styrt så wisligt till för sig och de fina när arbetskrafterna börja aftaga, under det man allt märkbarare och märkbarare nalkas det slutliga och sälla målet med glad undergifwenhet. Då kommer der en kärlek mera djup och ren än den god: fen någonsin kunnat känna, der kommer då en öfwertygelse wida starkare än den gossen någonsin kunde hysa, den: Att lifwets första lärdom är bändelig, att Gud är allt i alla.