förhet eller sjnkdom äro urståndsatta att fig sjelwa försörja. Doc må flera fodnar på landet, hwilka tillhöra samma pastorat, förena sig om gemensam fat: tigwård. Arbetsför och jrisk person ware jtyl dig att utan sattigwärdens betungande, draga försorg om sig och de sina. Så lyter den lag, med åberopande hwaraf fullt arbetsföra och friska personer pocka på understöd af allmänna medel, under en tid, då hwar och en som will arbeta, eger tillfälle dertill och får sitt arbete wäl betaldt. Allt pockande är dessutom enligt 8 af samma förordning förbjudet; emedan, fåfom det heter i författs ningen, fattigunderstöd är en nödhjelp af kristligt deltagande. Huru förlika sig de högstämda anspråk, som ofta låta höra sig, med dessa lagens ord? Strängt tagna skulle de ej medgifwa understöd åt många, helst under sådana förhållanden, fom nu en lång tid warit rådande i lan: det. Wi hafwa anfört ofwanstående utdrag, för att erinra de i otid bhjelpfös tande, huru litet eller alldeles intet de ofta nog hafwa att fordra af det all: männa, och för att göra wederbörånde kommunens öfriga medlemmar uppmärfjamma på det förhållande, att fattig wården ide eger någon laglig förplig: telse att understödja hwar och en, fom befinner fig i knappa omständigheter; och wi tillägga, att den ide skulle funna det, utan att samhället skulle ruineras. Den fom intresserar sig för de fattiga, och det wore lyckligt, om rätt många sådana funnes, må derföre hellre af egna medel lemna dem hjelp i tillfälliga bes hof, gå dem tillhanda med goda råd och med wälwillig uppmuntran, än hänwisa dem till fattigwården. Och detta bland många andra fläl derföre, att hwar och en, få länge fom möjligt, bör lära att undfly den frestelse till håglöshet och lättja, fom fattigunderstödet medför, och hellre med all kraft bemöda sig att i sitt anletes swett förtjena sitt dagliga bröd och bewara det oberoende, som bör wara så dyrbart för hwar och en. Först när ingen annan utwäg finnes, bör man uppmana de behöfwande att wända sig till fattigwården, och först då fan den fattige med godt samwete emot: taga dess understöd i fin nöd. Många af de skattdragande befinna fig sjelfwa i knappa omständigheter och hafwa få mån: ga swårigheter att bekämpa, för att mins na sitt dagliga bröd, att ingen onövigtwis bör öka deras börda, fom är nog tung förut. Skall lättingen och drinfkaren understödjas af allmänna medel, få fer det på den flitige och ordentlige arbetarens bekostnad, och fattigmwårdatoftnaden, nöden och eländet wäxa då snart samhället öfwer hufwudet.