Skomakare blif wid din lit. Kapiten wid borgerskapets kavalleri, ledamoten och åldermannen mid wällofliga skomakareembetet i Stockholm, Hans Peter Beckman, afled efter en lång, aftad lefnad, och lemnade efter sig ett nyrepareradt tenhus om tre wåningar, och dessutom en dotter, revan tjugofem år, men mycket wacker och ganska för: ståndig. Så länge fadern lefde — och han fortsatte ända ill fin död det gammaldags sparsamma och arbetsfriga lefnadssätt, som grundat hans förmögenhet war Lowisa föga sedd utom den inskränkta, husliga retsen och ingen friare hade uppträdt; de unga ifonakarne, de enda karlar fom fått tillträde i faderns hus, hade alla warit för blyga, att lyfta fina ögon ill den något stolta Lowisa, fom fått god uppfostran, och hade sitt största nöje i läsning. Någon annan sade ide wågat bryta den trollkrets af en wiss sträf vecklukt, hwarmed gamla åldermannen gerna omgaf fin person, oaktadt han mot fin wilja blifwit utnämnd till kapten. Men när nu Lowisa war ensam, och inackorderad hos en assessor hwilken blifwit förordnad till hennes förmyndare, och bodde i största wåningen af hennes bus, fick detta och äfwen hon sjelf flera beunrrade bland ve unga karlar, fom hade eller fingo tillträde assessorns umgängeskrets. Rätt ståtliga, både unga och medelåldriga män, umera ide kännande annan lukt af Lowisa, än can Bortugal, fom sågo hennes angenäma fli, kloka