got bättre klädd, för att gå i nattwardsskolan; men måste dock wissa dagar gå efter allmosor i bygden för sitt uppehälle. Så gick hon en sommardag, barfotad och med bittra tårar, utefter landswägen, då hon fom i fälls skap med en ziguenerska, fom aid omkring i bygden med signerier och trolldom. Efter ett fort jamtal dem emellan, hade hon af den enfaldiga flican snart narrat till sig hennes hemlighet, hwarefter hon sade: Om du will följa mitt råd, få skall du snart få din önskan fram, få att den herrn, fom du få starkt tänter uppå, skall fatta lika stark kärlek till dig, fom du bar för honom fattat. Efter någon öfwerläggning om följderna och föres spegling om stor lyda, gaf hon den stackars flickan följande djefwulska underwisning: Du skall, när du nu snart första gången kommer att gå till nattwarden och presten gifwit dig oblatet, luta dig ned uti vitt hanrkläde och warsamt taga brödet ut oh förs wara det i Hädet. Det hemffa, midffepliga fitt, hwarpå hon skulle begagna detta mekel, wilja wi ide förtälja, allt nog, den olyckliga flickan gjorde slutligen fåsom den bedrägliga ziguenerskan henne lärt; men den unge baronen reste till England och ändamålet med hans förtrollning blef således misslyckadt. Men den stackars förförda waknade, och när hon nästa gång wille begå Herrans Heliga Nattward och närmade sig altaret, fick hon ett rysligt anfall af fallandesjukdom, som sedan fortfor och återkom hwar gång han skulle gå till nattwarden och wille närma sia till altaret, då, såsom hon uttryckte fig! den onde själafienden fäste hennes fötter. — Efter några förnyake försök, alltid med lika påföljd, trodde hon fig wara alldeles förtape pad och insjuknade, då jag, fåfom förbemäldt är, bez