det för eder; åtta gånger har jag sedan firat min förelfedag en fam och i tårar. — Ad, älskade mamma! utropade Henrika hwad du lidit och ändå warit så tålig och fördragsam; jag mill bedja Gud gifwa mig styrka att jag måtte likna dig, och icke klaga öfwer Guds skickelser, öfwen om min fästman också aldrig kommer åter. — Han kommer just nu, min älskade! ljöd en klar ungdomlig röst och Henrifa slöts till fin trolof wades djerta. Slut.