Norrländska Korrespondenten – 28 december 1864, sida 2

Clisaletlss. En Berättelse af A. K. G. (Ur Swenska Familj-Journalen.) (Fort). fr. N:o 103.) Min faders uppmaningar blefwo allt trägnare och wid mina nekande swar suckade han djupt och der på började min moder äfwen att bedja mig taga en man. Hwad skulle jag göra? Jsynnerhet war det en ung köpman, fom lyckats winna mina föräldrars ynnest, både genom sitt hYgaliga fått, sitt wackra utseende, samt fin owanliga duglighet i affärer. Min fader bad mig, min mor bara grät; nog of, jag gaf honom mitt ja, till deras stora glädje. På min tjugonde födelsedag förlofwades wi och då Henrik fom, att lyckönska mig, tryckte han blott min hand och gaf mig en blick, fom jag aldrig glömmer, men fade ide ett enda ord till mig. Jag ångrade redan att jag gifwit Wilhelm, få hette min fästman, mitt ja. Ett år derefter skulle wårt bröllop stä. Min trolofwade wisade mig en werklig dyrkan och war alldeles outtröttlig i att uttänka allt, som han trodde skulle göra mig glädje; han slösade med de dyrbaraste skänker, bjöd på kostsamma nöjen och smickrade mig beständigt. På samma sätt gjorde hans moder och systrar; de hade aldrig någon annan wilja, knappast en annan tanke, än just min; de tyckte att allt mitt görande och låtande war förträffligt. Så lunda förswann småningom mitt förlofningsår. Då inträffade för min far den ena olyckan efter den andra. Några spekulationer, som han gjort, för att med ens förbättra sin ställning misslyckades helt