Jnlwifa. Att slagta och brygga och byka Öch imätta och mangla och sapka, År nyttigt och bra, gudbewars! Men mannen, han är under stöket, Då hustrun är ssändigt i köket, uTout senl, fom en gåse i Mars. Han knappt ser en ssymt af sin maka; Ty än sfall hon stöpa och baka ch än lägga iläsk uti salt — Han hör huru surtålen stötes Och wädrar, att luffisten blötes Och orblod förwandlas till valt. Han törs ej på köksdörren glänta, Han solo får sitta och wänta Och gäspa och läsa sin post. Beständigt till middag han äter Kallt fört och uppsickta potäler, Till afun är klenare kosi. Cå sitter och ja g före Julen; O, wore December, få kulen, Med allt detta bråket förbi! Att blott för en aftons wällesnad J månader mista sin tresnad; Säg finns wäl reson härnii? När Julafton kommer sör resten, Jag ingenting winner på festen, på Julklappar blir jag ej vil. Och fastän jag super på fisten, Cå frår jag bedördg! den risten Att stuta min qwäll med — kolik. Fördenssull bekymradjag rifwer Mitt öra och tiden sördriswer Med rimsmideriet en fmul Men hör! — In begynner ett wäsen; Ty of! det hör oåtä till pjesen, Nu sist stall här — sturas till Jul. En piga i kammaren klifwer Och utan pardon mig sördriswer, Slår watten på golswet helt lungt. Jag flyttar, betagen af fasa; Men halja och wiska och trasa, OA (-. Å HUHAASA AAunft ee rt D