Hwarjehanda. En nukterhetspredikan. — Stkottarne äro särtelds begifna på drydenskap, men bland dem saknas ej heller filantroper och methodister, som ifra, de förre för måttlighet, de sednare för föttets späkande. Det finnes likwäl äfwen de, fom wilja bilda en ide alltför bråd: störtad öfwergångsperiod, och till denna skola bekänner sig den prest, som nyligen till sina sockneboar höll följande tal: Mina bröder! Edra utswäfningar fun na ej fördragas. Wänjen eder, hwad j än må göra, att bemöda eder om måtta och framförallt waren återhållsamma på starka drycker. DÅ j stigen ur sängen kunnen j taga ett litet glas, för att stärka magen, ett annat före frukosten samt på sin höjd ett efteråt; men sysselsätten eder icke beständigt med att dricka. vm j gån ut på morgonen, funnen j taga kanske ett till före middagen, hwilfet i och för fia sjelf ide är fördömligt, men må man ej beständigt fe ever med buteljen i handen. vIngen fan finna underligt, om j tar gen ett litet glas wid deserten och ett an: nat när man tager af bordet, till en ffål för edra wänner. Allt det är tillbörligt. Det finnes tillochmed de, som för att hålla sig wakna på eftermidvagen och ftimulera fin arbetsförmåga, behöfwa ett eller twå glas, men skamligt är att beständigt öfwerlasta fig af starka drycker. rNär dagen är slutad, är det en an: nan sak, man fan wederqwicka fig, taga ett glas innan aftonmåltiden, ett glas efteråt. Efter theet är ett glas alldeles ide för mydet. Slutligen, då man ej fan i en hand: wändning skilja fig från en lång mana antager jag, om j få miljen, ett glad in: nan j gån till sängs, samt under nat: ten, i händelse man waknar, ett glas eller twå att funna åter insomna; men åt: minstone käre bröder låten det stanna derwid, eljest öfwerskriden i måttlighe: tens gränfer!