Den sednaste stormen. Från alla kanter höras nu skildringar om de förfärliga härjningar, som den sednaste stormen anställt wid kusterna. Så strifwes från Jylland till Dagbla det, att kusten derstädes är på en lång sträckning öfwerströdd med wrak och lik. Midt under stormens häftigaste raseri stötte en preussisk bark tidigt om mor gonen på mellersta refweln wid Uggerby focken, och knappast hade detta skett, innan det ballastade fartyget wände kölen i wädret. Med en säker död för ögat, om de qwarstannade på det fantrade far: tygets strof, beslutade 7 man af befätt ningen att göra ett försök att nå lant med båten, ett försök, fom wid de flefta dylika tillfällen slutar olyckligt. Då er ofantlig bölja war i annalkande, kastade de sig med snabbhet i båten, lossade fånglinan, och såsom genom ett under: werk uppnådde de lyckligt land. Nu återstodo kaptenen, styrmannen, båtsman: nen och en matros. Hwad skulee icke dessa olycklige hafwa lidit i kölden ock stormen, fasthållande fia på det alatta skrofwet, fom böljorna stundligen öfmer: spolade, — hwad skulle de wäl icke hafwe sänt, när de sågo de 7 kamraterna marc lyckligen på land. Och desse 7, de had ide glömt fin kapten och hans olycks kamrater, utan sökte medelst löften oc böner att förmå kustens till stället an (ända innebyggare att wåga ett försöl till deras frälsning. De behöfde icke