Norrländska Korrespondenten – 30 november 1864, sida 3

efter mrs Egertou, blef hon införd i Dwardaggummet. Hon wäntade, som hon tyckte, en lång tiv. Då öppnades dörren och hennes man ftod framför henne, Hennes hjerta klappade wåldsamt: — Mrs Egerton är sysselsatt, sade han, kanske kan jag likasåwäl säga besked. Hon gaf honom biljetten utan att säga ett ord. Då, han wände sig mot dagen för att läsa ren, wågade hon låta sina blickar hwila på honom. Hon såg, att spåren af bekymmer woro lika tydliga på hans ausigte, som på henues eget. Han genomlifte biljetten. — Det gör mig ondt att nödgas säga, att :nrs Egerton redan start em ung qwinna, men mitt barn är mycket sjutt, och wi funna kanske behöfwa ännu mera hjelp. Jag skall tala med henne om saken, om ni är god och hör hit igen i morgon kleckan twå. Margreta steg upp och waklade mera än gick fram till dörren. Han skyndade att öppna den för henne. Deras ögon möttes. Hon kände fig swag och sjuk, nästan brottslig — så forskande war den blick, han fäste på henne. Hans ögon sökte hennes hår, och hans ansigte antog då åter samma mörka, swårmodiga uttryck, fom förut. Då hon kom ut i fria luften, slog hennes hierta af alädje öfwer, att hon icke hade blifwit igenkänd. Dagen derpå infann hon sig klockan twå och blef antagen af mrs Egerton. (Forts.)