Norrländska Korrespondenten – 30 november 1864, sida 3

Margreta berättade korthet sin historia och ute lemnade endast den del deraf, fom skulle warit fmär: tande för Helene, då nemligen hennes broder war inblandad deri; och nu lärde miss Graham för förfta gången känna den jalousi, hwarunder den unga mas fan hade lidit. Hennes hjerta blödde, då hon såg det elände, fom Margreta hade bragt öfwer fia fielf, ehuru hon tillika måste ogilla Dorrances hårdhet och förhastande. Miss Grahams uppriktighet wisade Margreta, att den aktning, som hennes man hade hyst för Helene, icke kunde förliknas med den djupa kärlek, som han slösat på henne under deras tidigare sammanlefnad. Helene Graham beundrade den ftora förändring, som försiggått med den tanklösa werldsdamen, hwilten nu kände sig i stånd till en sådan uppoffrina, fom hon föreslog, i det hon heldre walde att för: rätta ett tjenstehjons simpla arbete, än att längre wara skild från sina barn. Miss Graham skref med alädje en biljett till mrs Egerton, hwari hon på det ifragaste rekommenderade Margreta, omtalade henne fom en gwinna af godfar milj, fom upplefwadt bättre och lyckligare dagar, och tillvådde att begagna henne fom ett flagg guvernant, fom skulle hafwa hela tillsynen öfwer barnen och uppsigten öfwer de pigor, som passade dem. Hon bad henne att antaga henne straxt, emedan hon derigenom utöfwade ett barmhertighetswerk som hon en gång längre fram skulle förklara henne. Mrs Dorrance skulle kallas Anna Hastinas. Hon tog biljetten och begaf fig genast åstad, med hjertat fullt af tacksamhet emot miss Graham, fom få beredwilligt bistått henne. Det war nästan skymning, då hon uppnådde sitt förra hem. Sedan hon frågat