märtsiwärdingt nod, endaft genom att låta honom känna på föremål, genom att wid röra honom, taga hans inter, böja hang fingrar i olifa ställningar o. s. w. har det lyckats läraren bibringa ifrågmvas rande, nu tyngo år gamla Ynaling före månan att räsna och strifwa Det låter otroliat, men det är sanning. Den, som netskruwer detta, har fett honom mertställa begge relarne och har i siti e ett popper, på biotifet den flitige lärjuns gen med fina egencomliga fontiga bot: s:ätpwer strijwit följante orr: maanns oleson från lima socken i dalarne född år 1844 cöfstum och blind. Strifnins gen tillgår sälunda, att Magnus OS fon lägger em liniul af stål, i hwars midt är en öppen ränna, på ett hwitt papper, förer en biyertäpenna in uti rännan, låter pennan gå dels efter öfwerfanten, dels efter underkanten af ränsnan, dels efter santen af en liten inuti rännan flyttbar stålskifwa. Man tan lätt föreställa fia, hwiltet oerhörtt lås lamod, blanrart med en oinffränft till aifwenhet för läraren, cet fordrats hos lärjungen, att komma få långt, och ännu mer, hwitien menniskofärlek, ihärdighet och klofhet de lärare måste äga, fom ffos. ia öppna själens inre öga och öra hos ven, som satnar lefamlig syn och hörsel. Också framstär retta exempel säsom ett. lysance på hwad wetenskap och mensklighet gemensamt kunna uträtta. Ett ant stort framstez i däömummas underwisnina är sernare ticers upp kofinning, att lära döjstumma tala. Detta tillgår såluntra, att läraren tydligt och loreft en först enkla, serermera swårare ord, låter barnen noga se huru han rörer läppar och tunga wid hwarje särsklrt ljur, låter dem setan försöka alt sJjelfwa hålla släppar och tunga på samma; sätt, uuter bet de utstöta ett tjur, och sålunta småningom wänjer dem wid att tala, utau att sjelswa höra hwad de säga, och utt je på lärareus eller lärinnans mun hwad dessa säna. Det berättas utt en resande, som länge samtalat med en mitt emot honom i en jernmwägsfupd! sittande, för honom obetant person, oms: siter, när det började liva mot altonen,! fit följande swar: 7nu måste mi uppej höra att jamtasa, ty jag fer ide längre; : sag arv töfftum och fan ide höra er, men har fett pa munnen hwad ni jagt, och nu börjar det blifwa för mörkt för mig att urstilja orven7. Detta må vu wara en aneltot, oc sätana äro fun! vom bycterade, men sälert är, att mee thoren retan anmänttd ett eller annat år på Manilla med framgång å ett ej obetydligt antal elever. J synnerhet, woro twenne flickor ganska snälla att uppsatta och bejwara enkiare frågor. Man täntte fig föräldrars alädje rå de assände ett döfstumi barn till Manilla, och några år terefter få bet åter med förmåga att, utan teckensprål, beswara deras frågor! För de blintas undermwid: ning har man böcker med upphdjta botstäjwer, på bwilta te fönna innetållet. Naturligtwis är religions underwieningen, hufwdföremålet för lärarnes bemödance, oc) det mar af en wertlig gripande effelt, vå några af de blinra, fom blifwit in öfwate att jjunga, med tlara röster, i! instituteto wackra lyrta uppstämde: (ud, att jag doc älsla tunde Dig få vent, få höat jag bör! Snart, oc! snart den dagen stunde, Då jag vig, blott dig tillhör; Då jag, lyftad äfwer grufet, Ser ditt ansigte i ljuset, Och ej skitjes mer från rig. Du, fom ewigt älsiar mig. FEN s.: iii4. eUC. s; re