Norrländska Korrespondenten – 19 november 1864, sida 2

till trots? Längre fram mot morgonen lemnade man honom ett bref; en tjenare wäntade på swar i förstugan. Han bröt sigillet, det war från hans hustru. Deri läste han sådana förklaringar om oskuld, så brinnande ord om oförändrad kärlek till honom, får dane böner om barmhertiahet, att bang hjerta blef rördt och han kände fig böjd att förlåta de willfarelfer, fom hon tillstod. Han skref hastigt fitt swar, hwari han lofwade att ögonblickligen komma till henne, och lade papperet tillsammans; han sökte förgäfwes efter ett kuvert i sin por tföljd; sedan steg han upp, gick fram till fin hur strus skrifbord och öppnade lådan. Det första, som mötte hans ögon, war den gömda hårlocken. Genom det tunna papperet kunde han se, hwad det war; han tog det och öppnade det i hopp att finna sitt eget; så innerligt hade hon försäkrat honom att hennes bhjertag kärlek uteslutande tillhörde honom. Han läste: 7Ede ward. Midnatt. Amor et Constantia. Han wacklade tillbaka med likblekt ansigte och sammanbitna tänder. Han kastade biljetten, som han strifwit, på elden, tog ett kuvert från sin hustrus låda, late hennes bref deruti och skickade det tillbaka med tjenaren. (Forts.) —— —— — — — HV 0