Norrländska Korrespondenten – 12 november 1864, sida 2

Matgreta. Berättelse af Clara Moreton. (Forts. fr. N:o 89.) Mrs Dorrances stora ögon widgade sig af förs wäning och sänkte fig under den fasta, brännande blid, fom mötte hennes egen. Mr Graham, fare hon, jag är huftru och fan ej höra på dylika ord; nu ber jag er lemna mig. Hade jag nånsin kunnat drömma om, att er mänligbet emot mig härrörde af andra känslor än mänffapeng, skulle jag ide hafwa gått er til mötes fom jag gjort. Han wände icke sina ögon ifrån henne, medan han swarade: Ja, ni är hustru — en ice älskad hustru, fom dessa blad bewittna — och ert eget hjerta säger er, att så är förhållandet. Margreta, hör mig; ni sade nyligen, att ni wille hämnas — ni kan ej älska en, fom tyranniserar er få, medan hang hjerta tillhör en annan — ni fan ej älffa — — Jag älskar honom! utbrast mrs Dorrance; jag älskar honom blett alltför högt; men han skall aldrig weta det; jag skall öfwertyga honom om mot: satsen, och hon suckade djupt wid tanten på, att hon tanffe redan alltför wäl hade öfwertygat honom der: om genom sitt uppförande denna natt, genom fina bårda och häftiga ord. Hon gick fram till dörren, och i det bon öppnade den, fade hon: — Jag skulle önska, att ni will gå er wäg straxt; ob då han närmade sig tillade hon: om ni någonsin önffar, att jag ännu en gång skall anse er fom en