Norrländska Korrespondenten – 12 november 1864, sida 2

göra. Jag will följa min första plan, han skall tro, att äfwen jag har mina minnen. Medan hon på detta sätt gaf näring åt fin hämnd, släckte hon ljuset och git tillbaka till bibliotheket. Hon tog en bit papper från sitt eget skrifbord och skref derpå: Edward. Midnatt. Amor et Conftantia. Sedan lade hon den hårlock, fom hon klippt af Grahams hufwud, deri, och kastade den ned i en låda fom ftod öppen. Hon gick upp till barnens sängkammare, men buru stor mar ide hennes förwåning, då hon fann fin man uppe! hon hade trott honom för längesedan ligga i djup sömn. Han stod wid sidan af kaminen, och hans ansigte war lika blekt och strängt, som den marmor, mot hwilken han stödde sig. Hennes hjerta gjorde henne förebråelser, men hon wille icke lyssna till dess bättre ingifwelse. — Han bör höra det första erkännandet, sade son för sig sjelf, men hon wäntade förgäfwes derpå. Han såg henne lägga sina saker tillsammans och lemna rummet, utan att göra den ringafte rörelje för att hålla henne tillbaka. Jngen af dem sof denna natt. Begae kände med fig, att de hare felat och hwar och en särskilt anfåg den andre mest skyldig. Howard Dorrance hade bliwit wäckt ur det dröms meri hwari han förfjunkit efter att ha lemnat sig bustru, då han hörde gatrörren stängas. Han ffyns dade till fönstret, emedan han fruktade, att hang hus stru i fin hiftiahet skulle fly ifrån honom och såg Ecward Graham lemna huset. Öswerraskad och nar turligtwis troende, att hans hustru måtte ha fläppt in honom, plågade han sia sjelf med misstankar, tills det swindlade för hans ögon. (Forts.)