ö emot henne; hon hade nemligen gifwit honom ett helt, hjerta i utbyte mot ett velat! Med denna tante beslöt hon iakttaga ett uppförande, fom ffulle bringa till lif den swartsjuka, han ej welat widkännas. — Har han en gnista af kärlek qwar för mig så skall han få lära, hwad jalousi är, tänkte hon, då pigan om aftonen som war bestämd för kostym balen, hade iklädt henne den eleganta spanska drägt, som hon walt. Hennes långa, swarta, glänsande lockar woro uppfästade med en stor, elegant utskuren skölpaddkam. Hennes sammetsdrägt upphöjdes genom en garnering af de finaste spetsar kring hennes wackra, runda hals och sammanhölls med en enkel rubin. Juveler ffimrade på hennes armar och händer, och hänförande ffön såg hon ut, då hon, stående framför toilettipegeln, befallte pigan ordna den långa swarta spetsslöja, fom, hwilande på hennes hufwud, föll i wårdslösa med nästan ända ned till hennes fötter. Men fru Dorrance war synbarligen missbelåten, tt) hon kastade sina blickar från spegeln till toilettbordet, på hwilket en mängd smycken lågo utbredda i öppna askar. Sedan föllo hennes ögon på hennes ute märkta bufett; bon fattade den och drog ut en högröd japonica; hon borttog juvelen, fom hållit slöjan till! baka från hennes ansigte, och placerade blomman i dess ställe. Det war allt hwad som behöfdes. Hennes kostym war nu färdig och tlädde henne alldeles förträffligt. i Med fina stora mörka ögon och långa franslita ögonhår, sin rika, men klara, genomstinliga hy, war hon en utmärkt representant för den nation, hwars kostym hon hade walt.