Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1864, sida 2

wörda och hjelpa eder! J fall J wiljen emottaga mig som eder son, så tagen detta, älskade föräldrar! Det är wisserligen ide mycket, men tock nog för eder tarfliga bergning! Och den ädle ynglingeu framdrog en gammal plånbok, ur hwilken han efter hwarandra framplockade flera af riksbankens större sedlar till ett belopp af något öfwer tusen riksdaler. Det war arfwet efter hans föräldrar, jemte tre års besparingar. — Se här, tag detta! talade han åter; det är mycket ringa emot hwad I förlorat, dot räder det till att funna köpa en jordbit i A. focken. Jag will sedan hjelpa eder att sköta ven, fom eder fon, eder dräng. — O! sägen nu blott ja till detta, för eder Nikolines skull! Den arme bonden kände sig nästan förkrossad af få mycket ädelmod. Han tryckte ynglingen hårdt till sitt bröst och utbrast med rörd stämma: — Ack, Otto! du följer då rätt Herrans bud, ty du lönar ondt med godt. Jag beröfwade dig din sällhet, din brud och med detsamma vin framtids fö naste förhoppningar, och du gifwer mig stället fär lek och bröd. Jag emottager också din gåfwa, ide så mycket för min egen del, fastän jag är en olydlig och arm man, utan fastmera för min stackars hustrus skull, hon som aldrig klagat, aldrig bannat mig; och sedan äfwen för minnet af henne deruppe, mitt barn, din Nikoline, fom glärkes åt ditt hjerta och älskar dig dubbelt för den lärlek och hjelp du skänker hennes fattiga föräldrar. Och de goda, ofonftlade menniskorna greto både af sorg och glädje i hwarandras armar. Allt war förlåtet och klart dem emellan. i Tröttade af mödor och sinnesrörelser, dröjde de