af jagt och derjemte ihärdia fotgängare Prins August är äfwen ifria jägare, men mindre praktisk än sin höge broder. H. M:t önskade se allt glact och tif: ligt omkring fig. Etilett och stelhet är för jägaren en fasa. Så äfwen för funaen då han är jägare. Derför wantades wid rasterna och om aftnarne såna, muntert glam och roande berättelser. H. M:t anser under jagten alla fom kamrater, hwilket gör att man ofta Alöm: mer hwem han är. Detta kungens folkeliga wäsen inwerkare troligen der: hän, att en bonde i Runsten utbad sig den nåden att få bjuda honom på toddy — fom säges wara Ö länningarnes älsklingsdryck, H. M:t blef synbarligen nå: got förlägen wid inviten: men han — drack likwäl, ehuru han alls icke är äl: skare af spritdrycker. Han tager fin wisserligen en jagtsup: men smakar sällan pounnsch, utan dricker helst watten och röda eller andra lätta oskyldiga winer. Perles de Rhein lär wara hand favo: ritwin. På Söndagseftermiddagen jagades i Repplinge, hela Måndagen i Runstens socken och på Tisdagsförmiddagen i Kohlstad, straxkt mid Borgholm. Twenne skickliga Borgholmsjägare, herrar hand. Råberr och doktor Holmberg, deltogo naturligtwis i janten. Resultatet af hela jagten blef en mängd rapphöns och ffere alfwargrimmor Charadrius Apricarius.) Den 20 fl. 11 f., m. lemnade H. M:t och prins August Oland. Foltet talar säkert länge om dem med beundran för deras enkelhet och flärdfrihet. Olind: ningen är ej wan wid herreståt och der: för mar kungens uppträdande på ön, enligt wår uppfattning, sådant att det tillwann sig befolkuingens hjertan. H. M:t utdelade flera presenter: fru Beijer erhöll ett dyrbart guldarmband samt löjtnanten Ericsson och Efronofog: den Eneman hwardera en briljanterad bröstnål af guld. (W. W.) Hwarjehanda. En jordegare, som wille werkställa en större dikning på sina egor widtalade för ändamålet några dalkarlar. De yrkade på ackord; jordegaren wille hafwa dem för dagspenning. De gingo ändtligen in der på men arbetet gick trögt och fakta. Fordegar ren, fom faun, att det ffulle blifwa alltför dyrt och långsamt, tillsporde härom dalkfar: larne efter några dagar och yrkade på mera driftighet. 7IJa sir du, swarade den orvfö rande masen, få wi ide tacdord, få blir det drigt härbete. Snokbo i en fo. (Ur (Tisskrift för veterinärmidicin och husdjursffötfel, af F. Lundbreg.) Veterinärläkaren A. Bror lin i Lund har meddelat följande oman: liga tilldragelse: På Helgonbacken (Lund), der mitt biträde ofta anlitas, har jag af arrendatorn, inspektorn, Warholm, hans bokhållare och en ladugårdsdräng erhållit underrättelse att en hr M:s ko, af korthornsrace, som i Oktober 1863 från Torreberga gård inköptes och som på bete der tillsammans med öfriga kor och några tjurar blifwit drägtig, i mer dio af Februari kastade fostret hwarwid utkommo omkring 20 stycken snokar af en alns längd och ett fingers tjocklek. Större delen af dessa snokar, som alla woro till färgen gula med mörkare fläckar der och hwar, woro wid framkomsten Itefwande, men dogo efter omkring en timme. Ett par danar derefter blef fon siuk och wisade häftiga koliksymptomer på det sätt, att hon utsträckte hufwud ah fffer famt Ffaltana AK An So 615