tjusning med Ottenby som den bästa dvjurhage i werlden. 250 hjortar woro i rörelse. Med blixtens snabbhet ilade den ene efter den andre förbi den funglige jägarn. På uppmaning af hofftallmästaren Beijer att skjuta, förklarade H. Maj:t att han endast wille sända bodarne en fula. Men dessa woro få och dertill mycket skyssgga. Slutligen fom den omtalade kronhjorten i Håll. JF språnget låg han — för att begagna ett jägareuttryck — fom ett snöre längs unarfen, men pang! ... den kungliga kulan sträckte det krönta djurmajestätet genast död till jorden. På wanliat jä garemandr intogs en rifp i skogen. Åtskilliga lekar förehades sedan och muntra sånger uppstämdes. Kungen och prins fen sjöngo flera duetter och solostycken. Kl. 2 på e. m. afbröts jagten och middag intogs derefter på Ottenby, i jägaredrägt. Många skålar druckos mid bordet. Kl. 4 skedde uppbrott. Och så bar det af genom skogar och äreportar, ffarpskytteleder och himmelen wet icke allt, i stickande traf till Borgholm. Kungen och prins August körde sjelfwa till Thors: lunda kyrka. Der lemnade dem lands: höfdingen i Kalmar och lagman Palme intog den sednares plats. Härifrån körde hofstallmästare Fischerström kugens wagn till till Borgholm, dit wi anlände kl. 39 på aftonen. Kungen tog in hos kronofogden Ener man på det wackra Rosenfors och her: tigen af Dalarne hos hr Hultenberg på Kungsgården. Jagtklubbens ledamöter ledamöter bodde i Borgholms stad; men såwäl de sednare fom fungen och herti gen åto tillsammans på Kungsgården. På Söndagsmorgonen den 18 mar wädret blidt. En angenäm warm fydost swepte fakta öfwer Alfwaret. Ett bättre rapphöngiwäder kunde man fåledes ide begära. På kungens befallnina samlades jagtklubbens ledamöter kl. 8 i öfra wåningen af handl. Söderströms lokal. Wid bordet stod en med blommor utsirad stol för kungens räkning. H. M:t flyttade den warligt åt sidan, framsatte en annan stol utan blommor, satte sig derpå och yttrade skämtsamt: Den Ser stolen är mycket wacker att fe på, men jaa fitter bättre på den här. Hela jagtklubben fick order att kl. 10 begifwa fia från Söderströms till kyrkan i jägaredrägt. Grefwe Lewenhaupt frågade då huru kronofogden Eneman, fom mar tjenftaörande, skulle kläda fig, och fick till swar: Det är detsamma, blott han har byxorna på. Sedan frågades hurudana åkdon befalldes. En halfhäck med några höpåsar att fitta på, blef swaret ... Men hans majestäts eget åkdon MÅ? — Bör wara precift lita. Alt fött är hö. Men wi få framförallt ej förgäta att skarpskyttarne i Borgholm paraderade och att H. M:t samtalade med deras chef. Sevan detta war gjordt, satte man sig upp på höpåsarne och så bar det af i wäg till Köpings kyrka. Då hästarne satte i gång, inträffade det roliga att en del af klubben wände benen i wädret. Under farten började påsarne rulla som wågorna i sundet. Allmogen stod stum af förwåning mid åsynen af denna ber synnerliga kyrkfärd. Kungens enkla drägt och de ännu anspråkslösare ekipagen fom mo dem att tro allt war ett gyckel — och att kungen ide war med. J Köpings kyrka predikade prosten Lindwall extempore i 35 minuter. Predikan war lyckad. Efter densamma höll proften ett tal till H. M:t, fom efter aurstjenstens slut gick till sakristidörren