ögon förrådde derunder att Amerikas himmel syntes henne mera blå, def jord mera grönffanve och för: hoppningsfull; och förklarad, fom ven tåg i färler kens morgonrodnad, blef den henne dyrbarare för hwarje dag Men nu wilja wi göra ett kort besök hos de båda syskonen efter de tre år, de tillbragt i Amerika. Det är i Oktober månad 1853. Det nybyagda huset, Carls och Julies boning, är mycket enkelt, litfom dess inredning. Höstdagen är mild och wänlig och Amerikas Flora har ännu icke aflagt sin tjusande drägt för året. Hon strör ännu med srikostig hand landtliga boningen, och i ven wilja wi nu inträda i det första rummet, fom utgör på en gång både mat: sal och kök. Wi upptäcka först twå män med friffa oh glada anleten. Det är Carl och hans kompanjon och fmå ger, Maximilian Hertzman. Carl är fig tif, fom han mar innan ban i Swerige träffades af ren sista bittra sorgen; det är samma wackra, redliga och öppna ansigte. Emedan han nu trampar fin egen torfwa, röjer bang sätt mera sälerhet och lugn, än fom fanns hos den fattige hberrgårvsinfpektorn i Emwerige. Klockan är omkring åttas på morgonen. Famil: jen befinner sig wid kaffebordet. Carl sitter främst, sådan wi presenterat honom för läsaren, och i hans knä den nu fyraåriga lilla Anna. Barnet är owans list wackert och liknar mycket fin mor. Kanske är det äfwen derföre, fom fadren slösar på vet få ömma smetningar. Wid Carls sida upptäda wi snart en för oss främmande qwinna, omkring tjugufyra år. Det är Carls andra mata, en infödd ameritanffa. Utan att wara wacker, är dock hennes ansigte mildt ä —Fk—4—AAAllsc— fina häfwor med blommor och slingerwäxter kring den