Tilst nya perlden! Åf Elis Emil. Ur Året Om. 8 (Forts. fr. N:o 31.) Sevan de ankommit till Amerika, hade de tagit assled af fina reskamrater och wänner och tagit wä gen längre inåt landet, än de andra. Carl och Julie reste dock ide ensamma, utan åtföljtdes af en ung tyff, hwilken äfwen warit passagerare å Goda hoppet. Sedan de unga männen unter resan lärt känna bwar: andra, och hwar och en derunder utwecklat fina fram: tidsplaner och förhoppningar, förbyttes snart denna, att börja med endast flyktiga bekantskap, i en innerlig wänskap och broderlighet. Wid antomsten till Amerika hare de redan öfwer I enslommit att blifwa bolagsmän och dela öden i ven! nya werlten. De nedlade sedan fina tillgångar i ins töpandet af dem jord ve gemensamt skulle ega, och i hwilten de snart tillsammans arbetade i sitt anletes swett, under det att Julie skötte den inre husbållningen. Jnnan fort började den unga flickan trifwas mycket bra i det främmande landet. Hon såg fin bror, fom hon få innerligt älskade, mera nöjd och lugn under sitt träana arbete, och hang barn, lilla Anna, mar friff och fnäll och hennes käraste sällskap under brodreng frånwaro. Snart började äfwen en öm och innerlig böjelje uppfpira emellan henne och Marimilian Hertzman, den unge tysken, brodrens wän och tompanjon, och denna känsla wisade för Julie ännu en ljuf och oläst sida i lifwets bok, och Julie läste, och hennes rodnande kinder, hennes strälande