rättningstiden hwilket utgör 4 rdr 50 öre rmt om dagen, dot med undantag för Aqriktultur-Kemiften, fom af reqvirenoch behörigen tungjord taxa. En blick på länets Kgl. Husballningssällskap och def: werksamhet. (Forts. fr. n:o 73.) J det föregående sästades uppmärfsamheten på några mifttag och förbifeenden, fom wållat de klena resultaterne af landtbruksskolan. Låtom oss nu tillse, huruwida sällskapet widtagit hwad som kunnat och borde göras, för att frame falla några rikare frukter af läingagronomens werksamhet. Åtgärden att anställa en serskild agronom för länet föranleddes utan twifwel af den erfarenheten, att behofwet af bättre insigter i landtbruket och större skicklighet i jordbruksarbetenas utförande, mar allmännare, än att det kunde af: bjelpas genom några knapphändiga besök af de dåwarande fåtaliga landtbrnfsingeniörerne, samt af den öfwertyaelsen att detta wetande och denna slicklinhet ide kunde från landtbruksskolan, få har stigt fom wederborde, spridas till en större allmänhet. Med anställandet af agronomen tyckte sig sällstopet hafwa uppfyllt allan rättfärdighet, och trodre samt tror förmodligen att kunskap och skicklighet äro synonymer och att begge delarne således skulle tomma i och med agronomen, fom blott behöfde dela ut landtbruksskrifter, hålla föreläsningar, uppgöra planer för circulationer, afvikningar, ängswattningar o. s. w., då det fölle af sig sjelf att de för planernas utförande erforderliga handtwerfömässiga arbetsdetaljerna wore en lätt sak. Det förhåller fia dot få, att den rer skickligheten ide winnes blott genom kammarstudier eller bibringas blott Aenom reglor och föreskrifter, ungefär lika litet som soldaten lär sig exercisen blott genom studerandet af reglementet. Officeren, sysselsatt med bögre tjenfteåliaganden, öfwerlemnar åt den skickligaste karlen i kompaniet, korporalen, att instruera rekryten i handgreppen och de enklare manöfrerne. Den agronomiskt bildade egendomsherren, om han oc genomgått graderna och lärt fig föra plogen och spaden, öfwerlemnar dock åt en driftig och skicklia rättare, att gå i fpetfen för arbetarne och instruera dem i i de tekniska detaljerne af arbetet, förbehållande sig sjelf öfwersigten öfwer det hela och kontrollen öfwer att allt rigtigt och wäl utföres. Så borde det wäl ock, om sällskapet welat åstadkomma något helt och sfullständigt, och ide trott fin med blotta utkast och halfheter komma till sitt mål, hafwa dragit försorg om, att länsagronomen erhållit till fin digposition en eller annan instruktör, samt, om möjligt, en efter behofwet någor: lunda afpassad rvuglig arbetskår, fom mot en måttlig och rimlig aflöning af reqvirenterne, warit till hands mid ifrågakommande jordbruksarbetens utförande, ter dessa woro af annan beskaffenhet, än hwad jordbrukaren hittills warit wan wid eller icke förut warit i tillfälle att ens se. — Wid forskning i sällskapets tryckta protokoller finna wi ock att fråga warit wäckt om anställande af dylika inz struktörer eller arbetsförmän, få att fafen et fan fadas wara af sällsfaver får.