låter en wiss rymd af sin disponibla wildmart. Stada blott att dessa wilkor i allmänhet äro hjertlösa och i många speciella fall äfven hufwudlösa! Men hwem wårdar fig härom? Hwem tränger in i dessa nybyggares wisten, lär känna deras lofnadeförhållanden och för deras talan i mensklighetens namn? Jugen upptecknar rerag öden och ve hårda prof de genomaått. De fordra det icke heller. Oc likwäl äro te alla wåra bröder och systrar, hwilka en gåna hi: lat under samma swenska moreråhjerta fom wi, och fom en gång, litfom wi, skola hwila i samma moderliga famn. De äro, litfom wi, stamfäder till fom mande slägten, hwilka en dag skola wärna fäderneslandet, sin bålda stjufmor, hon må nu hetas af ytrre wåld eller af inre ränker. O! att jag egde i ständernas rådslag ett ord med kungaordets magt och myndighet: jag skulle i en minut förs sona hwad 1824 års lagstiftare bröto mot dig, du fattiga, trälande, förbisedda nybyggare kast! Jag skulle försona dig med din werld och ditt lif, jaa skulle med ett enda penndrag wisa dia att din sublima förtröstan war berättigad, och att billiahet och rättwisa ännu ide blifwit en saga på jorden! Och med denna önskan, som i i all ewig: het kommer att tillhöra ve fromma önffningarneg kategori, fager jag Ever, tärafte bröder, systrar och wänner ett hjertligt farwäl! I skolen ha tad, I, som följt mig till fjellet! Här är berrligt och storartadt i naturen, fom öfver: allt i höga Norden; solen bränner på höjd och i dal, drifworna på fjellen glesna allt mer och mer, medan dalarne gröns ffa och de låsta floder dansa sjungande mot hafwet ner. Allt detta är mycket bra och skulle utan twifwel hänföra Er alla; men tywärr! kan jag likwäl icke be Er qwar; ty här finns ide en brörbit att tugga på, innan det hinner att bar kas, och ide heller en säng att lägga Er uti; tt den enda, fom finns, wågar jag uppriktigt sagt ide rekommendera. Sjelf wäljer jag min paulun för den första natten under en upp och nedwänd båt wid Staswarsjöns strand; der är jag skyddad för regn och winden från fjefl-fjön befriar mig från ve myriader af mygg och andra flygfän, fom i denna. trakt pina menniskor och djur. J mor: gon skola nybyggaremor och jag hjelpas åt att koka, stufwa aborrar ... få bjuder jag hela herrskapet på ding, färringar, aubbar och barnungar ... oh! här, skall bli luft i luckan! Setan jag på detta wis gjort mitt inträde i jamiljen och, fom jag har anlednina hoppas, blifwit befunnen fom god aqvisition, revolutioneras få småningom den lilla bat: kammaren på nyYbyagareftugan; ffinnfällarne och renskinnshudarne uttagas och wädras, mjölkbyttor och fmörtjernor, fift ämbar och åtskilliga andra mer och min: dre obeskrifliaa persedlar förwisas; fur: fiskens mefitiska ångor bortrökas af brinnande enbuskar, det lilla rummet skuras, löf och blommor smycka spis och wäggar och fönsterpanel, köksbordet upphöjes till rang och wärdighet af kartbord och unz dertecknad sjelf inrymmer sig slutligen med god smak i detta kyffe, som, med all sin fattigdom, likwäl bereder honom den komfort, man har rättighet begära, när man walt fig ett yrke med nomard: lifwets alla företeelser, d. w. s. med många beswärligheter och månaa förfar kelser, men också med många helsosamma fatiger och många retande behag. Men I, fom stannen qwar i Edra beqwäma och komfortabla wåninaar, Iefwen wäl och afundens icke Er irrande wän på gränsen af Fredrika lappmark! G. G. 6.