Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1864, sida 2

veten i skjutning utmärkas med något ärskiltt tecken. Will man mwara fonfedent, så skulle den eller den individen, om wisar någon annan egenskap af frinduglighet än skjutfärdighet äfwen vefoeras. Men det wore dock absurdt att ifwa hederstecken t. ex. för höaröstade, ungande kommandoord, huru lifwande e än kunnat inwerka på truppen, för xerciseskicklighet och färdiahet i bajonett ättning eller för marschruglighet (oftast en följd af den lyckliga bristen på tik: ornar), etc. etc. För alla sådana blott fysiska färdigheter, skjutningen inberäknad, iv bet för en man owärtiat att bära något särskildt tecken, ett utmärkelsetecken wunnet endast under lek — låt wara wapenlek — ret kan dock ide anstå an dra än skolgossar! — — Nej — först då det smäller, då det werkligen gäller en älskad fosterjords förswar, först då böra hederstecken ifrågakomma. Först det warma, modiga, fosterländska bröst, som wisar sig beredt att störta mot knippan af de fiendtliga bajonetternas, först ett sådant är wärdiagt att bära hes derstecken, och detta pröfwar blott i werklig strid, och ej i lek. Det blir då anden som hedras, det blir en hyllning åt det mot, det dödsförakt, fom utfprinz ger från ett för fosterlandet warmt Elappande hjerta. Skjutskicklighet är wisst bra, och in: sändaren will ej heller bestrida, att ju förslaget om hederstecken härför utfprungit från ett mwarmt nit för den fofterländska sakens befordran, men till följd af det anförda, och då stridsdugligheten icke består endast uti att med fitt lod träffa en i fjerran warseblifwen liten punkt, utan lika mycket att wåga sig på närmare distans (större träffsäkerhet), att ide blott ligae bag Busken of lure, utan ock att gå bröst mot bröst mot fi: enden — att riktigt wåga fe honom i hwitögat, så böra icke hederstecken för konstskicklighet i sljutning före: tomma, ty man fan wara god skarpskytt ändock som fosterlandsförswarare fast man skjuter på något närmare håll, och räder ej blybiten till, få finnes wäl några tum godt swenskt stäl i bajonetten. Man skämtade öfwer de spartanska swärden, för deras korthets skull; men spartanen swarade stolt: liftväl nå mi med wåra forta swärd ganska wäl wåra fiender. Det ffulle möjligen funna hända, att den dekorerade målskjutaren, när det werkligen gäller, måhända ffulle darra på manfhetten, vå, när en och annan Swen Dufwa med mod i bröstet bryter fram vHeredd att lära hwem som helst fin bästa exercis. Bort med all flärd —tägag allwar i lefen — följ samma princip fom hit: tills gjort fig gällande bland ffarpffyttarne! De tecken som skarpskyttarne skola bära, tills de blodvop fått, få blott bestå i distinttions-, d. w. s. igenfänningstecken för de starpskyttar, hwilka åtagit sig att wara ledare för den eller den större eller mindre trupp, hwaraf de friwillige bestå. Jcke djerswes någon, cMHef eller torporal påstå, att de till följd af sina distinktionstecken (hwilka blott tillkännagifwa dem fom åtagit fig att utsäga fom mandoorden) äro i rang öfwer hwilken man fom helst i ledet. Bland fofter: landets friwillige förswarare finnes in gen rangskola, der finnes blott en enda grad, gemensam för alla, och den har genom brulket blifwit kallad skarpskytt. Sammandrag af Protokollen wid ISetorv Jrorrlands Läns Naatima Landas