Norrländska Korrespondenten – 28 september 1864, sida 2

Diss nya werslden! (8 Af Elis Emil. Ur Året Dum. (Forts. fr. Iio 76.) Julie ämnade försöka, äfwen hon, att tunna för tjena något genom sömnad; men upptagen, fom hon war, med barnets wård och det lilla hushållet, egde hon ei mycken tid öfrig; hon war dessutom alltför rädd och skyga af fia, för att wåga göra nägra kraftiga förföf till erhållande af arbete. Carl funderade dock mera än förut på utwandringen till Amerika, och framemot wåren hade Han frifwit till en brukspatron S., boende i samma förfamling fom grefwe L ... Brutspatronen war på långt Håll slägt till Carl och Julie, hade alltid wifat dem wälwilja och war desutom kånd för fin godhet och hjelpsamhet. Carl hade derjöre wändt sig till honom med bön om ett lån eller hans borgen; men flera weckor efter brefwets afsändande hade redan förflutit, utan att något swar anländt. En eftermiddag, i början af Maj, suto Carl och Julie i det enda rum, de hade förhyrt mid Riddaregatan å Ladugårdslandet. Båda woro bedröfwade, men sökte å ömse sidor wisa en nägorlunda glad min, för att ide nedslå hwarandras mor. Carl skref och Julie sydde. Lilla Anna slumrade i sin torgwagn, utan att ännn ega någon aning om lifwets sorger och bekymmer. Brodrens och systerns blickar möttes, swårmodigt leende, då de betraktade hennes lilla rosiga barnansigte.