fom inspektor. Att börja med beslöt han derföre att flytta till Stockholm jemte systern och barnet, ty der, midt i folkhwimlet, kan dock den olycklige lefwa dold och afsöndrad från den öfriga werlden. Carl Hoppar des äfwen att att något tillfälle till förtjenst för Hos nom kunde finnas der, hwarigenom han kunde bereda sin och systerns tarfliga bergning. J slutet af Ottober, jemnt en månad efter Rosas död, lemnade Carl och Julie sin hembygd, för att, de finde det djupt i fina hjertan, aldrig mera dit återwända. Någon egentlig saknad fanns icke i deras själ, men på en gång bittra och ömma woro de tårar, hwarmed de i skilsmessans stund togo afsked af de älskades grafwar, den unga Rosas, de olyckliga föräls drarnes och de små syskonens; men för hwarje mil, som sedan lade sig emellan dem och deras hembygd, widgades deras bröst af en känsla, hwilken hade ett aflägset tycke af förhoppning och frid. Åttonde kapitlet. Brefwet. Ett halft år har förflutit. Wi wilja nu söka upp Carl och Julie i Stockholm. Den winter de tillbragt der hade warit mycket tung och betymmerfull, ty mot: anångar af alla flag hade äfven der warit vem till möte. Deras tillgångar hade så småninaom förfmuns nit, utan att det lyckats Carl erhålla någon passande befattning. Han sysselsatte sia wisferligen med ren skrifning, men föga lönande är denna sysselsättning, och alldeles otillräcklig, då det är fråga om att förr sörja en, om äfwen mindre, familj. Ä (Forts)