Norrländska Korrespondenten – 17 september 1864, sida 3

bref från inspektorn. Anledningen till detsamma är ide swår att gissa. Det är dock många warma och hjertliga ord i brefwet, och icke tror jag, att de precist woro dikterate af någon sonlig känsla; men männen äro mera skonsamma och Carl har derföre icke funnit mig alldeles så swår och obehaglig, eller så misskänt och tarlat mitt hjerta, som fru Ellertz. Han tog mitt parti, då jag så grymt och skonslöft bedömdes, och fru Ellertz må tro, att jag erkänner detta i djupet af mitt hjerta. — Gif Dit! gif Hit! utropade Rosa, för ywilken Evas hänsyftningar gingo helt och hållet förlorade; ty för henne war det nu blott fråga om, hwad brefwet kunde innehålla. Eva twekade dock. — Nejl! fade hon, det är kanske orätt och tjenar till intet, att fru Ellertz läser det. Tro icke att det war med något slags afsigt jag tog brefwet med mig bit: men händelsen gjorde, att jag, då fru Ellertz tjenjtflicka fom, höll på att ordna några papper, hwilka woro förwarade i portföljen, deribland äfwen brefwet, och i brådskan stoppade jag den på mig, icke annande att wårt samtal kunde wända sig så, att just detta bref skulle komma på tal. Och nu, will jag bestämdt icke, att fru Ellertz läser det. Eva slulle just lägaa brefwet tillbaka i portföljen; men innan hen hann det, hade Nosa ryckt det ifrån henne samt börjat läsa tet med giriga blickar. ö Det war samma bref, som Carl hade skrifwit till Eva, då han genom hennes sörbön erhållit löfte att äfwen som gift få behålla sin inspektorsbefattning. Som man inser, kunde tetta bref wisserligen wara uttrycket af en djup och warm tacksamhet; men — —— —— ——L—ö ——— pa;-s—— — —